pappapit

Så sjukt bra filmcitat från en så sjukt bra film. Tony Montana, om jag skulle få leva mitt liv som en annan så skulle det vara Tony Montana. Man kan ju omöjligt vara tuffare än vad han här. Stå där med sin M16 med granattillsats o bara skrika att man ska ta med sig så många som möjligt till helvetet när kulorna penetrerar ens kropp, men det skiter man i för att man är så fullproppad av kokain. Thats fucking power! Eller inte.. Man kanske ska ta o tänka om på den fronten, alltså en person man skulle vilja vara. Skulle kunna tänka mig o leva ett liv som nån galen sektledare. Skulle nog vara ganska så kul. Typ Manson eller nåt av dom andra psykhuvena, nej det lät fan inte så kul.. Kommer iofs på mig själv nu när jag sitter här att det e ju rätt lönlöst att tänka i dom här banorna med tanke på att man har ett fungerande liv som är bra. Men va fan ska jag då skriva om då! Jag kan ju inte gå o göra detta till en fungerande blogg, där jag skriver om mitt liv varje dag, eller om en rolig sak som har hänt. Mitt mål med mitt skrivande har ju varit att stjäla ett par minuter ur era uppenbart tråkiga liv med tanke på att ni tar er tid o läsa nåt ganska så ofta meningslöst skrivande av mig. Men men jag får se över vad jag vill göra av detta. Jag återkommer. Skriver jag nåt som verkar vettit nästa gång så får ni väl vara glada, men ni ska nog inte hoppas för mycke. Jag är nämligen full av mycke konstiga tankar o ideér. Long live Tony Montana!

Denna strålande jul.. Får mig osökt att tänka på en liten grej som hände mig en gång.. En sak som det sällan talats om.. En sak så hemsk att tala om så jag gör inte det idag heller, utan jag tar mig tillbaka i tankarna till en plats fylld av glädje.. Jag sitter vid vårat matsalsbord i våran 4:a på Stenkvistavägen blott 5 år gammal. Min mor har lagat god mat som jag mumsat i mig. Magen är mätt o belåten, höjdpunkten är på väg ut igenom kylskåpet. Allas våran favorit chockladpuddingen serveras, känner det redan när mor tar tag i kanten på skålen hur det vattnas i min mun. Skålen ställs fram, jag får ett nej av min mor, det är inte färdigt än. Hon vänder ryggen till, jag är där med ett finger i skålen, känner puddingens underbara konsistens på mitt finger. Det går ett rus igenom min kropp som jag ett par år senare skulle förstå vad det var för sorts rus. Jag söker mitt finger mot min mun, puddingen nuddar mina läppar o jag får fram en lätt suckning. Mor vänder på sig o ler lite ledigt, så där som bara min mor kan göra. Helt plötsligt inser jag att det min mor mena med att det ej var klart var ju så klart att inte grädden stod tätt intill skålen med chockladpuddingen. Jag suckade lite lätt att min mor är en så klok kvinna som aldrig skulle servera nåt så underbart som chockladpudding utan en eller två klickar grädde. Jag tar tag i serveringsskeden o sveper den igenom puddingen, den skär som en nyslipad morakniv genom smör. En sked blev snabbt två o två blev tre. Än en gång var min mors leende där, jag tittar på henne lite blygsamt innan jag byter sked för att skopa ner den i grädden, en perfekt vispad skål med grädde. Allt är på sin plats i min djupa tallrik med mummintrollsmotiv när min mor smyger till mig en burk av det finaste strössel, ruset i kroppen når nya höjder när jag hastigt tar bort korken från burken men sakta nästan som i slow motion strör strösslet över mitt berg av chockladpudding. Jag tar då tag i min sked för att börja sleva i mig när min mor stoppar mig ytterligare en gång, leendet är där när hon visar mig en påse med maränger som hon gömt bakom sin rygg, ruset infinner sig en sista gång när jag krossar mina nävar av maräng över mitt chockladpuddingsgräddigaströssliga berg. Det var dags.. Första skeden har avskiljt virrvarret av godsaker från sin fasta punkt, skeden går med en hastig fart mot min mun.. Den träffar rätt o smakerna som träffar mina smaklökar fullkomligt exploderar o en tår av ren lycka rinner ner för min kind.. MMM ska kräva min mor på chockladpudding inom en snar framtid.

Ja va fan det här kan mycke väl vara en lögn men det skiter jag i för jag får göra precis hur eller vad jag vill för jag är en "vuxen" människa. God jul på er ni 3 starka själar som ytterligare ett inlägg blivit blåsta på ett par tre minuter.

Av tankar.. Det är ju tyvärr inte så ovanligt när det gäller mig iofs.. Gick precis upp o hämtade en blöja åt min son o kom bara att fundera på hur jag varit om jag vore född som amerikan. Jag tror att jag hade vart en hillbilly som bodde i nån taskig trailerpark, gift med min egen syster o haft tre ögon. Till vardags hade jag nog gått klädd i ett från början vitt linne som blivit en aning skitigt från allt meckande med Pickupen som jag hade haft. Pickupen tror jag hade varit röd, en bil som jag hade ärvt av min far som även hade varit min kusin. Hade haft ett par totalt utslitna jeans av märket Levi´s, inga kallsonger, ett par trasiga vita sockor o ett par Timberland kängor. Hade troligtvis för det mesta hängt på den lokala puben där jag råkat i slagsmål varje kväll, hade nog haft ungefär hälften av mina tänder kvar, antingen hade dom blivit utslagna eller så hade nog min hembrända sprit gjort sitt för o stöta bort dom från min mun. Till helgs hade jag nog haft en trasig Guns `N Roses t-shirt på mig, givetvis över linnet. Till kalas hade nog en Kiss tröja eller Metallica t-shirt åkt på. Kanske till o med en Iron Maiden tröja om nu jag hade fått ut min lönecheck från mitt jobb som pungråtts jägare/kock. Min fru/syster hade nog varit hemmafru o haft 7 barn som är både syskon o kusiner med varann. Givetvis så hade nog min fru/syster haft ett förhållande på sidan av mig med min egen far/kusin så troligtvis hade jag nog mördat honom och åkt in på kåken, där hade jag blivit en liten vit bitch till nån jätte tatuerad stor stark neger. Tror mitt liv hade slutat på kåken för jag hade nog försökt mörda nån vakt för o komma åt hans nycklar, givetvis hade jag misslyckats och blivit sjuten av nån vakt med en M16, fyra skott i ryggen o två i bakhuvudet. Så kunde det ha sett ut men nu gör det inte det med tanke på att jag är lilla jag. En kille på 26 år, boende i ett litet hus uppe i backen i Hällbergas svar på Beverly Hills. En kille som hade en jättetrevlig fredagskväll med pulkaåkande med goda vänner. En kille som varit på tippen idag o som även har klätt julgranen inför jul. En kille som insett att jag har det för jävla bra egentligen. En kille som klarar av det mesta för att allt går att lösa. En kille som kommer segra över allt. Ja tänk vilken tur att jag är jag o hillbillyn i Usa är just en hillbilly i Usa o inte här i Hällberga..

Inser att under tiden jag suttit här o skrivit detta så hade jag egentligen kunnat, myst med min familj, ätit en korv, svullat godis, gått ut med hunden, druckit åtta starköl, ringt en vän, spridit glädje, legat med min fru, kollat på tv, läst Slitz, läst Hemmets Journal, spelat Xbox eller kanske till o med sprungit bort ett par kilon. MEN jag gjorde detta för er mina läsare. Jag gjorde detta för att helt förstöra eran lördagskväll med helt meningslöst läsande. Fy fan va jag är bra!

Sitter här o funderar på saker som ska ske den närmaste framtiden.. Snart 2 barnspappa.. Det ska bli fantastiskt.. Fjärilar i magen.. Ett nytt litet liv som man ska guida genom livets djungel. Casper som jag guidar just nu.. Har varit en otrolig resa även fast vi gått vilse då o då, blivit osams o bråkat. Men vi har hittat stigen varje gång genom kramar o pussar, mycke mys o genom att leka allt vi kan komma på. Jag har även själv trampat utanför stigen ett par gånger o satt min familj i en taskig sits som jag håller på o lösa.. Det är just den sitsen jag känner mig lite rädd för med tanke på att jag fått papper från en skola som drar igång i maj 2010. Klarar vi av det?! Klarar jag av det? Vara borta från mina barn 5 dagar i veckan, komma hem över en helg o endast ha plugg i huvudet med tanke på att det är ju det som måste prioriteras om jag vill kliva vidare i mitt liv.. Vågar jag ta klivit från ett säkert jobb med en bra inkomst, ett jobb som jag mår bra av att åka till på morgonen pågrund av mina jobbarkompisar. Jobbet i sig är det inget fel på egentligen men jag börjar känna att jag kan det o vill ut o testa mina vingar, suga i mig av det livet vill ge mig.. Kan det vara så att livet vill ge mig för mycke o jag inte hinner ta till vara på allt.. Just nu känner jag att skulle hållt mig kvar bakom den där trista bänken på Eskils gymnasium, men ändå inte.. Allt är ett virrvarr i huvet.. För om jag nu valt att stanna i skolan o fixat hyfsade betyg hade jag då haft Carro o Casper i mitt liv? Hade jag suttit här ute på landet i detta hus som jag trivs så bra i? Jag hade nog iofs varit lika lönnfet som jag är idag o inte hade man haft större "arringading". Vet att jag inte kan tänka så egentligen men tankarna slår mig med sån kraft att jag inte kan göra annat än att just tänka dom.. Jag tror fan i mig att jag vågar om jag får chansen.. Som en vis man en gång sa "Man kan inte stå still i ett 100 meters lopp"

Åkte på en sån jävla bävernäve av mina arbetskamrat Dan Wiksrtöm idag.. Den var sjukt jävla vidrig.. Ville bara säga det.. Jaja skit samma.. Det jag egentligen vill säga är detta.. Föreställ er detta nu.. Bygg upp en bild av detta. "Pappa blå bil, Casper den svarta bilen. Vi börjar med att leka med bilarna i soffan som vi brukar göra. Leker där i ungefär 7-8 minuter. Casper stannar både min bil o hans bil för att dom ska köpa pizza, mat o snus lite då o då. När han tankat sin bil på soffan kommer han på att han har ju en benispump på sitt garage på övervåningen, vi glider upp på övreplan. Vi leker.. Bilarna ska åka ner för rampen fort, bilarna ska lagas i mecken o bilarna ska parkeras. Nu komer vi till det hela.. Carro kommer uppglidandes till oss på övreplan... Frågar hur det går varvid Casper slår henne på benet o säga -Mamma gå o laga mat till Casper! Jag brast inombords i skratt, Carro gick ner o jag fick en highfive av min son! Detta var fantastiskt!

En helg till i mitt liv som ändar mot sitt slut. Ytterligare en måndag som kryper sig närmare. En vecka fylld av arbete, skjutsa barnet till dagis, hämta banret från dagis, träna, äta, skita, sova o förhoppningsvis kunna umgås med sambon sin o nån vän kanske. Inser när jag skriver detta att jag hatar verkligen den människa som kom på det här med pengar, för om inte pengarna hade funnits så bör ju faktiskt inte arbetet ha funnits på det sättet det gör idag?! Nej för helvete jag tror jag tappa bort mig själv i mitt tänkande där.. Inte lätt o vara en person som tänker på alldeles för mycke saker samtidigt. Inte blev man färdigutbildad lottomiljonär den här helgen heller, inte fick man nåt brev att man fått ett par dollars från nån avlägsen släktning som kolatvippen o inte fan fick man ha på sig nån rosa ballerina klänning heller! Ibland är ju livet bara för förutsägbart eftersom det bara flyter på var eviga dag. Samma sak varje måndag o tisdag o onsdag fram tills fredagen kommer. Nej nu ljuger jag, det händer nästan samma sak varenda fredag o lördag med.. Förutom dom helger man spexar till det med o supa sig skitfull  o somnar i nån konstig rännsten för att sedan vakna upp o inse att "fan det här var ju inte vad jag ville, utan jag vill ju faktiskt vara hemma i min säng" o där inser man att det förutsägbara som händer vecka in o ut är det man egentligen vill ha men liktförbannat är man bitter att nästan varje vecka är lik den veckan som gått. Känner här att jag har tappat tråden på det jag egentligen ville skriva så jag tar nog o avslutar här o inser att mitt liv inte kommer vara sig likt inom en snar framtid.. För idag är det nämligen bara 30 dagar kvar tills jag blir pappa igen. Detta är fan i mig sjukt.. På ett positivt sätt dock! Jag Peter Hedblom mannen som inte har lyckats med speciellt mycke på utbildningsplan o o den biten ska bli 2 barns PAPPA. Ett hav o känslor slår inom mig när jag tänker på detta, kommer jag klara av detta?! Ja jag tror jag gör det, jag känner mig redo för detta. Men klarar mina barn av o ha mig som sin far?! Hmmmm.... To be continued in about 15 years when I have the answers!