pappapit

Sitter här o funderar på saker som ska ske den närmaste framtiden.. Snart 2 barnspappa.. Det ska bli fantastiskt.. Fjärilar i magen.. Ett nytt litet liv som man ska guida genom livets djungel. Casper som jag guidar just nu.. Har varit en otrolig resa även fast vi gått vilse då o då, blivit osams o bråkat. Men vi har hittat stigen varje gång genom kramar o pussar, mycke mys o genom att leka allt vi kan komma på. Jag har även själv trampat utanför stigen ett par gånger o satt min familj i en taskig sits som jag håller på o lösa.. Det är just den sitsen jag känner mig lite rädd för med tanke på att jag fått papper från en skola som drar igång i maj 2010. Klarar vi av det?! Klarar jag av det? Vara borta från mina barn 5 dagar i veckan, komma hem över en helg o endast ha plugg i huvudet med tanke på att det är ju det som måste prioriteras om jag vill kliva vidare i mitt liv.. Vågar jag ta klivit från ett säkert jobb med en bra inkomst, ett jobb som jag mår bra av att åka till på morgonen pågrund av mina jobbarkompisar. Jobbet i sig är det inget fel på egentligen men jag börjar känna att jag kan det o vill ut o testa mina vingar, suga i mig av det livet vill ge mig.. Kan det vara så att livet vill ge mig för mycke o jag inte hinner ta till vara på allt.. Just nu känner jag att skulle hållt mig kvar bakom den där trista bänken på Eskils gymnasium, men ändå inte.. Allt är ett virrvarr i huvet.. För om jag nu valt att stanna i skolan o fixat hyfsade betyg hade jag då haft Carro o Casper i mitt liv? Hade jag suttit här ute på landet i detta hus som jag trivs så bra i? Jag hade nog iofs varit lika lönnfet som jag är idag o inte hade man haft större "arringading". Vet att jag inte kan tänka så egentligen men tankarna slår mig med sån kraft att jag inte kan göra annat än att just tänka dom.. Jag tror fan i mig att jag vågar om jag får chansen.. Som en vis man en gång sa "Man kan inte stå still i ett 100 meters lopp"