pappapit

Denna strålande jul.. Får mig osökt att tänka på en liten grej som hände mig en gång.. En sak som det sällan talats om.. En sak så hemsk att tala om så jag gör inte det idag heller, utan jag tar mig tillbaka i tankarna till en plats fylld av glädje.. Jag sitter vid vårat matsalsbord i våran 4:a på Stenkvistavägen blott 5 år gammal. Min mor har lagat god mat som jag mumsat i mig. Magen är mätt o belåten, höjdpunkten är på väg ut igenom kylskåpet. Allas våran favorit chockladpuddingen serveras, känner det redan när mor tar tag i kanten på skålen hur det vattnas i min mun. Skålen ställs fram, jag får ett nej av min mor, det är inte färdigt än. Hon vänder ryggen till, jag är där med ett finger i skålen, känner puddingens underbara konsistens på mitt finger. Det går ett rus igenom min kropp som jag ett par år senare skulle förstå vad det var för sorts rus. Jag söker mitt finger mot min mun, puddingen nuddar mina läppar o jag får fram en lätt suckning. Mor vänder på sig o ler lite ledigt, så där som bara min mor kan göra. Helt plötsligt inser jag att det min mor mena med att det ej var klart var ju så klart att inte grädden stod tätt intill skålen med chockladpuddingen. Jag suckade lite lätt att min mor är en så klok kvinna som aldrig skulle servera nåt så underbart som chockladpudding utan en eller två klickar grädde. Jag tar tag i serveringsskeden o sveper den igenom puddingen, den skär som en nyslipad morakniv genom smör. En sked blev snabbt två o två blev tre. Än en gång var min mors leende där, jag tittar på henne lite blygsamt innan jag byter sked för att skopa ner den i grädden, en perfekt vispad skål med grädde. Allt är på sin plats i min djupa tallrik med mummintrollsmotiv när min mor smyger till mig en burk av det finaste strössel, ruset i kroppen når nya höjder när jag hastigt tar bort korken från burken men sakta nästan som i slow motion strör strösslet över mitt berg av chockladpudding. Jag tar då tag i min sked för att börja sleva i mig när min mor stoppar mig ytterligare en gång, leendet är där när hon visar mig en påse med maränger som hon gömt bakom sin rygg, ruset infinner sig en sista gång när jag krossar mina nävar av maräng över mitt chockladpuddingsgräddigaströssliga berg. Det var dags.. Första skeden har avskiljt virrvarret av godsaker från sin fasta punkt, skeden går med en hastig fart mot min mun.. Den träffar rätt o smakerna som träffar mina smaklökar fullkomligt exploderar o en tår av ren lycka rinner ner för min kind.. MMM ska kräva min mor på chockladpudding inom en snar framtid.

Ja va fan det här kan mycke väl vara en lögn men det skiter jag i för jag får göra precis hur eller vad jag vill för jag är en "vuxen" människa. God jul på er ni 3 starka själar som ytterligare ett inlägg blivit blåsta på ett par tre minuter.