Hänt en del...
Som sagt det har hänt en del i mitt liv sen jag skrev sist.. Det är därför det har blivit dåligt med skrivande här på blöggen. Kan börja med söndagen.. En dag som för all tid framöver kommer förknippas med glädje. Vaknade kl 03.58 med ett ryck, kissnödig som få. Kliver upp ur soffan för att röra mig till toaletten, när jag går förbi våran altandörr ser jag min fru stå där ute med handdukarna över sig. Jag tittar läng o väl o jag vet att jag tänkte "Vad i helvete gör hon vaken?" Carro öppna dörren en bit o sa sedan till mig att det kanske snart var dags att åka. I min iver lyckades jag kissa lite på ringen men det torkade jag bort, gick sedan upp på övervåningen där jag väckte våran son, vi tog en dusch för att vakna lite till liv. Carro höll på o städa.. Fråga mig inte varför men hennes ursäkt var att hon inte ville komma hem till ett stökigt hem med bebisen. Kl 05.40 ringde Carro o förvarnade förlossningen att vi var på väg. Packade in barn,hund o fru i bilen för att rulla inåt stan. Klockan var väl strax innan 6 när vi rulla upp på min faders gata för att lämna av Casper o Chiva. Han tog det förvånans värt bra. Vi fick varsin puss o kram av honom innan han o farfar försvann in i trappen o vi rullade vidare mot sjukhuset. På väg dit frågade jag Carro om jag skulle parkera utanför akuten eller om jag skulle ställa oss i garaget. Det blev garaget för Carro ansåg att det var lugnt.. Vilket det så här i efterhand inte alls var. Skit samma. Upp till förlossningen kom vi iaf efter mycke om och men. Kl 06.19 satte dom iaf kurvan på Carro inne i ett förberedningsrum, 06.21 skrek Carro att nu kommer den! Barnmorskan sa då att hon skulle kolla hur öppen hon var, med globen ögon av förvåning när hon sa att Carro var öppen 10 cm blev det genast en väldig fart på oss alla fyra. Väl inne i förlösningsrummet gick allt av en väldig fart för kl 06.44 tittade våran lilla Tuva ut. Kunde ha gått käpprätt åt pipsvängen med tanke på att hon hade navelsträngen 2 varv runt halsen och att det var en knut på navelsträngen. Men till våran lycka gick det kalas! Barnmorskan var snabb som en vessla att fixa det hela för varken jag eller den andra barnmorskan hann reagera på just den saken. När hon väl var ute o Carro o Tuva kollad fick vi bege oss upp till BB där det blev ett par timmars sömn. Vi stannade tills i måndags. Hemma blev måndagen en lugn dag, vi njöt fullt ut till vårat lilla tillskott, mormor o mostrarna smög sig in en stund på kvällen. Tisdagen blev den stora dagen för våran son, han fick träffa sin lillasyster! Han var överlycklig o så fruktanvärt försiktig! Vi är så himla stolta över honom för han har tagit detta så jävla bra! Jag är så jävla glad! Jag är så fruktansvärt stolt! Jag är 2-barnspappa! Jag är lyckligast i hela världen!
