SneakyGonzales
Känner mig på nåt konstigt sätt tom inombords.. Har precis talat med min far i telefon o jag fick en sån konstig jävla känsla inom mig.. Känner mig så förbannat falsk gentemot honom.. Han har alltid varit den som påpekat allt som man har lyckats skaffa sig under den här ja vad ska vi kalla det "Inhandlings period utan stopp" döper jag den till.. Han sa att han haft på känn att det inte riktigt har varit som det varit men jag har alltid prompt sagt att det inte varit några bekymmer.. Han har hela mitt liv alltid ställt upp o varit den bästa hjälpande hand man kan få o så är jag så förbannat feg o kommer med nån kass ursäkt om varför mina pengar varit slut nån vecka eller 2 innan lön.. Jag har alltid kommit med nån kommentar om att det löser sig vilket det alltid har gjort på nåt förbannat konstigt sätt, så problemet har ju aldrig "funnits" där antar jag att jag tänkt.. Men fy satan vilken käftsmäll detta uppvaknande har varit vill jag lova.. Så nu är det första man måste göra imorn är att ringa till min bankkvinna o boka in en tid o få hjälp med problemet. Eller det vore ju rätt fräsigt o råna en bank o betala tillbaka med deras egna pengar. Men så får man inte göra har min kloka far lärt mig.
